Operation...

 
Berättade ju för ett tag sen att jag skulle in & sussa på sjukhuset för en operation.
Tänkte berätta lite om det, då jag vet att det är ganska vanligt och ofta kan
slippas om man regelbundet tar sina cellprov!

I jönköping får man kallelse när man är 23 år.
Jag minns inte när jag gjorde mitt första, men jag brukar vara rätt kvick med att undvika såna undersökningar så antar att jag hoppade över ett par gånger.
Första testet är enkelt, gör inte ont och går på "löpande band". (man sitter 5-10 st & går in i turordning & topsas liksom). 2003 fick jag hem ett brev efter min topsning att jag skulle in igen & ta ett större prov för utredning.
Då "knipsar" man bort några flikar, och läkaren tittar nogare & kan även pensla med nån ättika sen skickas "flikarna" för att kikas på i labbet.
Första gången minns jag inte, men i somras när jag gjorde det så ja...det gjorde ont!
Sen när dessa prover är klara, så sätter de en grad på hur stora förändringarna är, små mellan eller grava.
En van läkare kan se förändringar med ögat redan vid undersökning nr 2. De såg inget synligt på någon av mina 2 gånger,
Första gången hade jag gränsen till mellan, men de bedömde inte att de skulle läka ut självt utan jag fick göra en sk. konisering av livmodertappen, Man lasrar bort en bit under narkos eller lokalbedövning (jag har bara hört att man sövs i jkpg landsting, men är inte helt säker.) Man tar bort mellan 1-2,5 cm, och åker hem samma dag oavsett metod. Man böder sen i en till ett par veckor. Första gången blödde jag mycket, denna inte alls så farligt trots att de tog bort mycket mer denna gången. Minns inte 2003 men efter denna gången var jag jättetrött i två dagar, sen har jag haft lite "stickningar" men det är helt normalt.
 
 
Två år efter första vart jag gravid med Ester. Jag fick gå på lite extra ultraljud under graviditeten, men jag hade inga komplikationer pga detta. Möjligtvis kan min kortare livmodertapp gjort att mina förlossningar varit snabba, men det är inget de vet, utan bara påpekat efteråt.  Med Essie va vi inne 40 minuter & med Olle hade jag onda värkar i knappt 1,5 timme. I båda fallen blev det utrop att det gick så fort...(inte så vanligt att en förstföderska är helt öppen när man kommer in eller att man går från 2cm till fullt på 40min som med Olle)
Eftersom det höll med första barnet gick jag på koll med Olle också, men det kändes mer som "rutin".
Sen när man hade två barn blev de där "Löpande band" tiderna mer & mer oviktiga. Jag vet jag har gått en gång efter Olle, men tror inte fler. Så det bör varit 3 år sedan.

Tydlingen räckte tre år för att de där cellerna skulle ta & växa till sig, jag trodde nog inte man kunde få tillbaka, men det kan man. Det lite roliga, eller dumma, är att jag var på kk av en helt annan anledning & läkaren skällde på mig för han kunde inte se när jag gjorde mitt test sist..jaja ta ett då...

Sen gick det "ganska fort" till test två & sen operationen förra veckan.
Denna gången bedöms ändringarna som medel något grava, men hon som opererade såg inget allvarligt med ögat, så det bör inte vara mer nu när de testar.
En tankeställare jag fick, va när vi pratade efteråt, och läkaren sa att om det blir en gång till, måste man ta bort hela livmodern, då jag nu inte har något kvar att skära på, samt att fler barn vore inte så bra ide, då den troligen inte skulle stanna kvar.

Med tanke på dagens statistik på förstagångsföderskor, tänker jag än lite mer på hur viktigt det är att ta testen direkt! Hade det varit jag utan mina ungar, hade jag kanske inte kunnat skaffa några alls.

Utöver detta, fick jag denna gången när jag fick veta att jag hade förändringar, ett så urdåligt,
korkat formulerat brev.
Jag som är rätt lugn av mig blev så %%&¤¤#"&/()??&%#  irriterad! Nu har jag haft & gjort detta innan så vart inte helt chockad, visste vad som väntade, men att läsa:
"cancer" "operation" och "om du inte hört nåt inom ett par månader får du höra dig till oss."
För även om det är ovanligt att det blir cancer när man kommit hit, är det de orden man läser.
Jag fick inte heller några broschyrer eller annat med i brevet. Även om läkaren vid undersökning två, visste att jag gjort detta innan, så va inte brevet från henne eller från någon läkare jag inte  träffat. (jag har på dessa tre personliga besök + ett brev haft tre eller fyra olika läkare, har inte kollat, men tror hon som skrev brevet var den läkaren som opererade..men kanske hon bara skiver under brevet nån annan skrev? )
Efter lite samtal fick jag till svar att detta var ett "standardbrev" vilket man även skickar(de) till de som har första gången. Jag vet att mitt brev varit uppe i landstingsfullmäktige, så hoppas verkligen att det gör skillnad för de som kommer nästa gång!


Om ni kommer ända hit ner, vill jag påminna om: Ta era celltester, hör gärna av er om ni undrar något om  detta! .
Sen finns det flera andra undersökningar jag på senare tid vaknat för som är "relativt enkla" att bota & kunna undanhålla:
Tvinga era nära anhöriga/män över 45-50år att ta prostataprov HCG
Göra en screening av stora kroppspulsådern vid ungefär samma ålder, speciellt om det finns plötslig hjärtdöd i familjen!


Så...nu blir det mest bilder & vanligheter igen ;) 
 
 
 
 
 

Vill du säga mig nåt?

Härinne skriver man nåt braigt:

Vem är du?:
Kom ihåg mig?

Din mejl: (bara för mig)

Har du någon blogg?:

Skriv nåt trevligt::

Trackback
RSS 2.0