ooOO KnasKalas OOoo

den 5 september blev den sista dansen för vår allas Marianne.
Det kom tyvärr ganska hastigt efter en planerad operation som
skulle få henne ut på dansgolvet i ytterligare ett par år.

Mina fina farmor, skrev inga böcker, men jag tänker på henne som vår allas Astrid Lindgren
med ett barnasinne man inte ofta ser hos andra än just hos barn.
Fem barn ledde till Tio barnbarn. Vi alla  samt våra tre nya kusiner resulterade till 21 barnbarnsbarn.
Jag sa till pappa för nån vecka sen, att jag har aldrig hört Farmor höja rösten,
varken när vi kusiner va små och härjade runt i den blå villan i Aneby,
i husvagnen på Möllstorp eller när vi tjuvläste tidningarna & smaskade smågodis i kiosken.

Senaste 10 åren på våra släktkalas, när det kommit ett eller två nya barnbarnsbarn varje år,
har hon alltid sett så glad ut när de små stojjar runt om,
som där hon skulle vilja sitta,mitt bland ungarna hela dagen.
Pappa berättar att hon aldrig höjt rösten åt dem heller.
Alltid sina nyfikna pepparkaksögon vakande öve alla sina små!

Barndomsminnen flyter förbi; 
blåa huset med kioskglassen i källaren, husvagnen på Möllstorp, den arga hunden Sudden under skrivbordet, hennes fina sminkbord med alla smycken, trollet på vinden (nån slags skylt till kiosken tror jag det va eller nån tomte.), hennes samlade smådockor i finrummets vitrinskåp som hon samlat på sig ute på reso med bil/husvagn i Europa (men undrar fortfarande vart hon köpte Eskimån? )

Min farfar Kurt dog redan 1983 och efter många år träffade farmor kärleken igen via dansgolvet & Lennart.
De fina tu har virvlat många varv till " de sista ljuva åren" på danser runt om.
Det har varit härligt att se farmor leva upp på ålderns höst och att hon fick ägna sig åt dansen, Lennart, sina barn & hålla reda på alla barnbarnsbarn.

Imorgon är det dags att ta farväl. Det känns otroligt tungt och du kommer vara så saknad av så många!


Bilden jag tar med mig av dig  Farmor, är den med alla dina Barnbarnsbarn runt om dig!