ooOO KnasKalas OOoo

Agnes 3,5 år i lekparken igår efter Morfars begravning, ser ett segelflyg uppe i himlen & utbrister nåt i stil med:
- Titta, är det Reinhold som flyger där?
Ja barn är ju för tokiga & härliga.
Begravningen för min Morfar var fin, ljus & vacker.
Min kusins flickvän sjöng helt underbart två solosånger, Herren är min Herde (psaltarpsalm 23/M Wiehe tonsatt den) samn Var inte rädd (Y-Eggehorn/L.Moberg.)
Tårarna trillade på oss nerför kinderna, men det finns så många ljusa minnen Morfar så det var en lättnad också att han nu fått komma i frid & vila.
Det var många som ville ta farväl, 80 anmälda till efterfikat så kyrkan var rätt fullsatt.
Många varma ord & härliga minne fick vi höra om. Men morfar var en otroligt social människa med ett stort umgänge & släkten har de har alltid varit måna om att hålla ihop.
Barnen skötte sig jättebra, Agnes, Ester & Olle gick ut en sväng men kom in igen under avskedet & gick fram & klappade på kistan. Deras små buketter la jag på kistan, minipåskliljor & andra små vårblommor hade de.
Emil ritade en liten teckning som han la på kistan, så himla söt & duktig han var!
Hemma senare hos mormor träffades "närmsta" släkten (ca 40 pers) & åt chiligryta & pratade.
Flera har ju inte träffat oss barnbarn på många år så jag blev kallad Frida & hon Lindha huller om buller, & ja, ibland får man ju småle när nån fäller kommentaren "vad stora ni har blivit!" Ingen av oss barn är ju under 28 år längre ;)
När det lugnat ner sig lite efter folket åkt, åkte vi till kyrkan & tittade på alla blommor.
Det var så vackert & fridfullt. Morfar var ju en riktig trädgårdstomte så gissar att han pysslar däruppe nu med alla blomster som måste ha vatten!
Jag tycker bara det är så synd att alla blommor bara försvinner efteråt, så  vi plockade faktiskt med en blomma från varje arragemang & tog hem till en stor blandbukett. Så mormor kan få njuta av allas farvälblomster lite brevid morfars foto på köksbordet. Det kanske inte är brukligt att göra så, men det kändes som lite kunde få följa med mormor hem.





Så från sorg till total lycka i ett annat hem, vi hann en snabb snabb visit & kikade på William innan vi for iväg.
Gissa att han var en liten skrutt. 2800g nästan precis som Ester var när hon föddes.
Så liten & söt så man vill ju klart ha en till på en gång ;) (men nej, det ska vi inte ha så inga spekulationer)


William, pappa Micke upp i dagen!!

Så.....nu ska jag ut med plutthunden, sen ska sambon & jag spåna på ett brev...får jag skriva om brevet?
Inte vad vi skriver men varför?

Gonatt på er därute & jag sänder en varm tanke till Mormor ikväll!